Mamma till Elias

E L I A S

Jag åt 2 skivor morotsbröd med ost till frukost.
2 kitkat till lunch.
Spaghetti & köttfärrssås till middag.

Efterrätt har jag inte kommit till, men jag tror faktiskt att jag ska ta en skål med glass lite senare.

Min mamma

Min mamma är nog jordens snällaste och ödmjukaste människa, hon har alltid gjort allt för mig.
Jag har mestadels bott med henne i mitt liv, då jag inte har haft så bra relation med min pappa.
Mamma har gjort allt för att få mig att bli en bra människa, hon har alltid funnits här för mig oavsett vad för dumheter jag har gjort.
Mamma har jobbat med människor i hela sitt liv och på varje arbetsplats som hon har haft har dom anställda älskat henne. (Hon har alltid jobbat som chef)
Hon jobbade på Ica Maxi, Arlandastad i väldigt många år, jag var där nästintill varje dag då vi bodde i Gurresta och det inte gick att åka kommunalt dit från min skola.
Efter väldigt många år så bestämde hon sig för att sluta och börja jobba på Peugot istället.
Jag har ju alltid vetat hur snäll och underbar min mamma är, men när jag var med på "avskedsfesten" för henne på Ica Maxi så högg det till i hjärtat och jag förstod på riktigt att min mamma är nog en av dom få människor som dom allra flesta tycker om och som aldrig gör någon människa något ont.
Alla anställda stod uppe i lunchrummet och tokgrät, alla var jätteledsna för att mamma skulle sluta och alla hade samlat ihop sjukligt mycket pengar till ett presentkort på guldfynd och hela lunchrummet var överröst med presenter.
Att se alla stå där och gråta och uppriktigt kunna säga att dom verkligen kommer sakna henne..
Ja, det fick mig att förstå på riktigt vilken jävla klippa till mamma jag har!

Mamma har alltid alltid alltid lyssnat på mig, accepterat mina brister och aldrig tvingat mig till något som jag inte vill.
Jag har alltid känt att jag kan vara ärlig mot min mamma och berätta allt, även dom jobbiga sakerna.
Allt från rökning till alkohol, hon har inte tyckt om det, men hon har ALDRIG skällt på mig för att jag har gjort något.
Jag har alltid känt att jag kan komma hem, oavsett vad jag gjort!
(DÄRFÖR känner jag mig extra stolt när jag nu, slutat röka själv & jag vet att hon är superglad för det..Jag kommer nog aldrig kunna börja röka igen, bara för att jag vet hur otroligt ledsen det skulle göra henne)
Dock vet jag ju att även om jag skulle börja röka igen, skulle hon aldrig säga något elakt eller argt om det till mig.
Mamma har alltid stöttat mig i alla mina val och hon har alltid fått mig att känna mig otroligt älskad.
Jag vet att min mamma älskar mig, jag vet att jag är hennes allt och jag vet att hon skulle döda för mig.
Jag hoppas bara att hon vet att jag känner detsamma.

Trots att jag är 20 år gammal, bor i egen lägenhet med min sambo & vårat barn pratar jag med min mamma varje dag, träffar henne MINST 5 ggr i veckan och skulle jag inte göra det, skulle jag bli riktigt ledsen!
En kompis och jag satt på backen en gång och pratade allmänt om livet, när hon fällde av denna kommentar;

Dannie, vad skulle du göra utan din mamma? Du skulle inte klara dig ens en minut utan henne"

Hon hade så rätt.
Det är precis så jag känner..

Jag skulle inte klara mig en minut utan dig, Mamma. Jag älskar dig!!


Med risk för att detta inlägg kommer bli toklångt så finns det fkatiskt 2 "föräldrar" till som jag vill skriva lite kort om.

Min Låtsaspappa

Hur ska jag börja här?
Jag och min mamma hade alltid varit ensamna (förutom en del kortare romanser) tills en dag för 7 år sedan då hon helt plötsligt träffade en karl som hon berättade för mig att hon tyckte väldigt mycket om och ville att jag skulle träffa.
Efter ett litet tag till tog hon hem honom.
Jag minns att jag tyckte han såg så liten,ung och "mesig" ut, men att det inte var mycket mer med det.
Efter väldigt kort tid så träffade jag hans 2 sönder och efter inte alls lång tid flyttade alla tre in hos mig och mamma, i våran lilla trea.
Det blev jäkligt turbulent och efter ett par veckor sa jag rätt ut till Stefan att "Jag vill att ni flyttar".
Faan vad ont det gör nu när jag tänker på det, hur ledsen han såg ut när jag sa dom orden.
Trots att jag tyckte att allt var jobbigt hemma, trångt, jobbiga småungar osv så ångrade jag mig jäkligt fort och bad om ursäkt och sa att jag inte alls ville att dom skulle flytta.
Mamma var ju riktigt kär, det syntes långa vägar.
Och det mina vänner, det var det bästa jag gjort i hela mitt liv.
Jag har aldrig träffat en person som är så förstående och som ställer upp på det sättet som Stefan gör, inte bara för mig - utan för alla!
Han och min mamma passar som handen i handsken och jag hoppas att dom är tillsammans resten av deras liv.
Under dom här 7 åren som har gått har han varje dag varit som en pappa för mig, han har varit lätt att prata med, förstående och har alltid ställt upp.
Finare människa får man leta efter och jag hoppas att du finns kvar i mitt liv resten av mitt liv.

Och bara så du vet, jag älskar dig också, precis som om du vore min pappa!



Min riktiga pappa

Trots våran sjukt knepiga relation och alla våra duster finns du fortfarande kvar i mitt liv.
Jag vet att du finns här och varje dag och jag tror att vi båda kämpar för att våran relation ska bli bättre och bättre.
Jag vet att mycket av den jag är kommer ifrån dig, temprament och humör kommer ifrån dig för där är vi fan kopior och det kanske är därför våran relation har varit som den varit.
Just nu är vi lite mer som vänner och vi får väl se vart det leder i framtiden.
Jag älskar dig iallafall och du kommer alltid vara min pappa!




Jag vet att det kanske var meningen att jag ska skriva lite vad dom gör, hur gamla dom är och ja, lite mer om dom som personer, men jag valde att skriva om mina känslor för dom, eftersom dom kanske inte vill att folk ska kunna läsa vadsomhelst om dom :-)

Denna "kategori" satte verkligen mina tankar i spinn.
Gills 12års förälskelsen eller?
Nä, det tror jag inte, jag väljer iallafall att skriva om min första riktiga kärlek..
Min första kärlek.
Min allra första kärlek, riktiga kärlek var faktiskt en tjej.
Vi var absolut bästa vänner och vi pratade i telefon varje dag (vi bodde 40 mil ifrån varandra) och vi försökte att ses så ofta som möjligt..
Tillslut bara kändes det som att vi tyckte väldigt mycket om varandra, på ett helt konstigt sätt..
Visst hade hon alltid varit lite "manlig" i mina ögon.. Stora fötter, Stora händer och såndär, lite oflicklig klädstil haha.
Det var inte förrens en sommarkväll som jag fattade att det började bli "lite mer än kompis", när vi satt på en trappa invirade i en filt och tittade på stjärnorna.
21/5 2005 blev vi tillsammans och det höll allt som allt i 2 år.

Jag hade alltid haft fördomar mot lesbiska,bögar & bisexuella innan jag träffade henne och helt plötsligt blev kär.
Jag kommer nog aldrig mer ha ett förhållande med en tjej, då grabbar egentligen är min grej men jag har iallafall fått en helt annan syn på kärlek efter det.
Jag har insett nu att det faktiskt inte är könet man blir kär i, utan personen.

 ( Vi är fortfarande vänner idag :) )

9 December 1990 föddes jag i ett rum på Löwenströmska sjukhuset.
När jag var liten var jag vild, otroligt pratglad och galet energisk.
Jag var busig och kunde aldrig sitta still.
När jag föddes bodde jag i Upplands Väsby men har under mina 20 år jag levt flyttat ca 15 gånger och gått i 5 olika skolor.
Jag har mestadelen av mitt liv bott tillsammans med min mamma och bara träffat min pappa någon gång på helgerna.

Mitt tonårsliv var turbulent och har varit fyllt med MASSOR med kompisar,dumheter och jag tror att jag har prövat på det mesta. Dumt och inte dumt.
Jag tror inte att jag hade varit den människan jag är idag om jag inte hade varit med om allt jag varit med om.
Jag tycker själv att jag är väldigt mycket livserfarenhet, redan vid 20års ålder.
Men mera ska det bli ;)

Just nu bor jag tillsammans med min sambo Simon, i en lägenhet i Upplands väsby, med våran hund & vårat akvarie och självklart våran underbara son Elias.
Jag är alltså mamma.
Mamma till världens finaste lilla prick, som snart är 2 månader gammal!

Jag är nog en ganska komplicerad människa. Svår att förstå sig på och lätt att uppfatta som dryg.
Innerst inne är jag genomsnäll, bryr mig om vad folk tycker och tänker om mig och har fruktansvärt lätt till tårar, men också fruktansvärt lätt att bli arg.
Jag är envis och pratar fortfarande ALLDELES för mycket.
Ska man orka leva med mig så ska man inte ha lätt för att få skavsår i öronen ;)

Just nu verkar det som att det inte ens är lönt att försöka ha en bra uppdatering här på bloggen, så jag får försöka lägga det åt sidan. Det är för mycket som jag vill göra istället.
Elias växer och blir större och större för varje dag nu och ju mer vaken han blir desto roligare blir det för mig!
Man blir så överlycklig och stolt över minste framsteg som ens barn gör och lyckan över dom där små leendena (stavning?) man får, eller när han följer leksaker med blicken och alla såna där små "bebis saker" är totalt!

Iallafall så har den inte hänt så mycket mer denna veckan än förra.
Förutom att det har varit farsdag och sådär :)

På torsdag är det dags för återkontroll och imorgon ska vi göra gipsavgjutningar på öppna förskolan.
På torsdag får vi se om jag kan börja träna "ordenligt" snart.
Jag är sååå sugen på att gå ner resten i vikt nu!! :)

Jag vaknade imorse och tittade ut, det var tråkigt väder men fortfarande hade det inte börjat snöa.
Jag somnade om och nästa gång jag tittade ut var det alldeles vitt.
Jag gillar snön, men det känns som att den är här för tidigt.
Jag vill att den ska komma runt Lucia och stanna ända tills nyår, sen kan den försvinna, utan all slask, bara poff, vara borta :)

Drömma kan man ju alltid göra
Sätter 10.000 kr på att vintern är här lika länge som den var förra året.
Någon som sätter emot?

Just nu sitter jag med en trött Elias i bärsele, samtidigt som jag bakar kärleksmums och lyssnar på lugna favoriter.
Eftersom det var så kasst väder blev det inte bvc idag.
Så jag har passat på att hänga tvätt,starta tvättmaskinen igen och torka alla ytor.

Nu ska jag börja fixa glasyr och leta efter pepparkaksformar & sen ska jag göra mig iordning för att gå hem till mamma och äta middag!

En väldigt trött och sur Elias! :)

Att vara mamma för mig är det bästa som finns.
Innan jag blev gravid fick jag höra från alla håll och kanter att "livet nästan var slut" när man skaffade barn.
Jag fick höra att man skulle vänta så länge man kan innan man skaffar barn, för att när barnet väl har kommit hinner man inte göra allt det som man vill längre.
Jag hade ju hund, så jag var ganska så låst ändå, utan att ha haft problem med det, så jag har alltid motargumenterat (trots detta så vet jag ju att det är stor skillnad på att ha hund och att ha barn) med det.

När jag blev gravid så sa folk "Har du gjort allt du vill med ditt liv tycker du?"

Men jag tänker inte på livet på det sättet. Jag ser det verkligen inte som att det är slut bara för att jag har skaffat barn.
 Jag längtar tills jag får resa utomlands och upptäcka världen - tillsammans med mitt barn.
Jag längtar efter alla utflykter och allt mys som hör till årets alla årstider - med mitt barn.
Jag längtar efter livets alla stunder som jag får uppleva tillsammans med mitt barn!!
Elias är det absolut bästa jag har gjort.

Att vara mamma är för mig inte att livet är slut, utan det är en DEL av livet, på det sättet som jag vill leva mitt liv :)

<3

Jag vet att jag är sämst på att uppdatera, men mina dagar går så otroligt fort och jag kan inte uppdatera via telefonen.
Jag trodde att jag skulle ha all tid i världen till att sitta framför datorn, efter att bebisen kommit också & visst har jag tid, men lusten är väl inte riktigt där.
Jag har ju internet på telefonen, så då är det lätt att kolla facebook.
Msn och allt annat är väl inte lika intressant längre.
Jag ska försöka att bli bättre på att blogga iallafall :-)

Just nu går mina dagar ut på att vara ute och promenera med vänner, väga och mäta på BVC, laga mat och gulla med min lillprins som idag är hela EN MÅNAD!
Tiden går otroligt fort & det är härligt att vara mamma!!

Jag sitter nu med hårfärg i håret samtidigt som jag har tittat på tv.
Lillprinsen ligger i pappas famn och sover :)

Imorgon bär det av till MVC och sedan till öppna förskolan för att göra fot och handavtryck!

Idag så har jag och Elias bara legat i sängen hela dagen.
(Förutom när han fick för jobbig magknip, då la vi oss i badet i ca 15 minuter med babyolja och så fick lillhjärtat lite magmassage - som faktiskt underlättade, han kunde somna efter badet och när han vaknade så bajsade han! YAAY!)
Jag kände att det var en strejkdag, eller kanske en höstdepp-dag!
Jag vet inte vilket, iallafall så har jag endast gått upp sängen för att fixa mat eller byta blöja på lillen.
Just sådana här dagar är jag glad för dom sjuka bakterierna i min mage/tarm eftersom jag varken känner hunger eller törst.
Det är över ett dygn sedan jag åt någonting.

Resten av dagen ska jag spendera genom att göra absolut ingenting.
Jag städade upp lite snabbt här hemma när Simon kom hem från jobb, så nu finns det inte heller någonting att göra.
Skönt.

Att man så otroligt fort kan älska någon är faktiskt sjukt.
Efter 3 veckor och 3 dagar så är känslan så enormt stor.
(Det blev den iofs direkt när han kom ut, men det blir bara starkare och starkare för varje dag som går)
Elias är det absolut bästa och finaste jag har gjort!
<3

Idag är det tisdag och det var dags för vägning och mätning igen.
Efter att ha suttit hemma längre än vad jag brukar (Elias var gnällig, annars brukar vi gå direkt när hennes drop in tid börjar!) så började jag prata med en gammal kompis på datorn.
Efter att ha pratat ett tag så kom det fram att hon skulle till BVC också, med sin 2,5 månaders dotter.
Vi möttes och det var verkligen roligt!
Vi hade inte pratat på ungefär 9 månader och sist vi pratade så var det bråk, så att vi träffades idag var riktigt skönt.
Jag fick be om ursäkt för det som jag gjorde och fick en ursäkt tillbaka.
Det är grävt mig ganska mycket, det har varit jobbigt. Hon var min bästa vän och det bråket vi hade var sjukt onödigt.

På något sätt hoppas jag att vi kanske kan prata lite som förut, att det kanske kan bli bra igen, för trots att vi inte har pratat på 9 månader pga av ett onödigt bråk, så var det precis som att vi pratade om igår - allting bara kom och det gick knappt att få stopp på det! Helt otroligt!
Jag har saknat dig, Alexandra.

Dessutom var det väldigt roligt att få träffa hennes söta dotter, med det otroligt fina namnet, Joline! :-)

Dock så glömde jag totalt bort min "lillasyster" som skulle kommit hit, jag glömde bort att vi dessutom skulle äta middag hos simons föräldrar och jag glömde att köpa mer ersättning och blöjor!
Jag är så kass, ha ha, tur att det finns en dag imorgon med, för nu blir det snabbmakaroner och fiskbullar, innan vi ska hem till Elisabeth och Amir för att skruva upp någon hylla.. (Sist tog det ungefär 3 timmar att skruva upp en hylla!!)

Nej, nu blir det faktiskt att trycka i mig lite mat medans Elias fortfarande sover i vagnen! :-)

Jag har varit totalt kass nu senaste 3 veckorna. Uppdatera har inte varit något jag har tagit mig tid till, men jag ska försöka att bli bättre på det! Nu börjar man komma in i rutiner och äntligen börjar man lära känna lillprinsen!
Dom här dagarna har bara sprungit förbi, känns inte alls som att man hinner med att känna efter!

Långa barnvagnspromenader,massa besök och ett stort 40års-kalas har vi iallafall hunnit med!

Idag är det en supermysig måndagskväll, det är mörkt utomhus, tända värmeljus inomhus, en kladdkaka nyss uttagen från ugnen, en glad bebis i pappas famn i soffan och snart kommer nog min mamma och låtsaspappa hit för att fika med oss - Kan det bli bättre?