Mamma till Elias

Min mamma

Min mamma är nog jordens snällaste och ödmjukaste människa, hon har alltid gjort allt för mig.
Jag har mestadels bott med henne i mitt liv, då jag inte har haft så bra relation med min pappa.
Mamma har gjort allt för att få mig att bli en bra människa, hon har alltid funnits här för mig oavsett vad för dumheter jag har gjort.
Mamma har jobbat med människor i hela sitt liv och på varje arbetsplats som hon har haft har dom anställda älskat henne. (Hon har alltid jobbat som chef)
Hon jobbade på Ica Maxi, Arlandastad i väldigt många år, jag var där nästintill varje dag då vi bodde i Gurresta och det inte gick att åka kommunalt dit från min skola.
Efter väldigt många år så bestämde hon sig för att sluta och börja jobba på Peugot istället.
Jag har ju alltid vetat hur snäll och underbar min mamma är, men när jag var med på "avskedsfesten" för henne på Ica Maxi så högg det till i hjärtat och jag förstod på riktigt att min mamma är nog en av dom få människor som dom allra flesta tycker om och som aldrig gör någon människa något ont.
Alla anställda stod uppe i lunchrummet och tokgrät, alla var jätteledsna för att mamma skulle sluta och alla hade samlat ihop sjukligt mycket pengar till ett presentkort på guldfynd och hela lunchrummet var överröst med presenter.
Att se alla stå där och gråta och uppriktigt kunna säga att dom verkligen kommer sakna henne..
Ja, det fick mig att förstå på riktigt vilken jävla klippa till mamma jag har!

Mamma har alltid alltid alltid lyssnat på mig, accepterat mina brister och aldrig tvingat mig till något som jag inte vill.
Jag har alltid känt att jag kan vara ärlig mot min mamma och berätta allt, även dom jobbiga sakerna.
Allt från rökning till alkohol, hon har inte tyckt om det, men hon har ALDRIG skällt på mig för att jag har gjort något.
Jag har alltid känt att jag kan komma hem, oavsett vad jag gjort!
(DÄRFÖR känner jag mig extra stolt när jag nu, slutat röka själv & jag vet att hon är superglad för det..Jag kommer nog aldrig kunna börja röka igen, bara för att jag vet hur otroligt ledsen det skulle göra henne)
Dock vet jag ju att även om jag skulle börja röka igen, skulle hon aldrig säga något elakt eller argt om det till mig.
Mamma har alltid stöttat mig i alla mina val och hon har alltid fått mig att känna mig otroligt älskad.
Jag vet att min mamma älskar mig, jag vet att jag är hennes allt och jag vet att hon skulle döda för mig.
Jag hoppas bara att hon vet att jag känner detsamma.

Trots att jag är 20 år gammal, bor i egen lägenhet med min sambo & vårat barn pratar jag med min mamma varje dag, träffar henne MINST 5 ggr i veckan och skulle jag inte göra det, skulle jag bli riktigt ledsen!
En kompis och jag satt på backen en gång och pratade allmänt om livet, när hon fällde av denna kommentar;

Dannie, vad skulle du göra utan din mamma? Du skulle inte klara dig ens en minut utan henne"

Hon hade så rätt.
Det är precis så jag känner..

Jag skulle inte klara mig en minut utan dig, Mamma. Jag älskar dig!!


Med risk för att detta inlägg kommer bli toklångt så finns det fkatiskt 2 "föräldrar" till som jag vill skriva lite kort om.

Min Låtsaspappa

Hur ska jag börja här?
Jag och min mamma hade alltid varit ensamna (förutom en del kortare romanser) tills en dag för 7 år sedan då hon helt plötsligt träffade en karl som hon berättade för mig att hon tyckte väldigt mycket om och ville att jag skulle träffa.
Efter ett litet tag till tog hon hem honom.
Jag minns att jag tyckte han såg så liten,ung och "mesig" ut, men att det inte var mycket mer med det.
Efter väldigt kort tid så träffade jag hans 2 sönder och efter inte alls lång tid flyttade alla tre in hos mig och mamma, i våran lilla trea.
Det blev jäkligt turbulent och efter ett par veckor sa jag rätt ut till Stefan att "Jag vill att ni flyttar".
Faan vad ont det gör nu när jag tänker på det, hur ledsen han såg ut när jag sa dom orden.
Trots att jag tyckte att allt var jobbigt hemma, trångt, jobbiga småungar osv så ångrade jag mig jäkligt fort och bad om ursäkt och sa att jag inte alls ville att dom skulle flytta.
Mamma var ju riktigt kär, det syntes långa vägar.
Och det mina vänner, det var det bästa jag gjort i hela mitt liv.
Jag har aldrig träffat en person som är så förstående och som ställer upp på det sättet som Stefan gör, inte bara för mig - utan för alla!
Han och min mamma passar som handen i handsken och jag hoppas att dom är tillsammans resten av deras liv.
Under dom här 7 åren som har gått har han varje dag varit som en pappa för mig, han har varit lätt att prata med, förstående och har alltid ställt upp.
Finare människa får man leta efter och jag hoppas att du finns kvar i mitt liv resten av mitt liv.

Och bara så du vet, jag älskar dig också, precis som om du vore min pappa!



Min riktiga pappa

Trots våran sjukt knepiga relation och alla våra duster finns du fortfarande kvar i mitt liv.
Jag vet att du finns här och varje dag och jag tror att vi båda kämpar för att våran relation ska bli bättre och bättre.
Jag vet att mycket av den jag är kommer ifrån dig, temprament och humör kommer ifrån dig för där är vi fan kopior och det kanske är därför våran relation har varit som den varit.
Just nu är vi lite mer som vänner och vi får väl se vart det leder i framtiden.
Jag älskar dig iallafall och du kommer alltid vara min pappa!




Jag vet att det kanske var meningen att jag ska skriva lite vad dom gör, hur gamla dom är och ja, lite mer om dom som personer, men jag valde att skriva om mina känslor för dom, eftersom dom kanske inte vill att folk ska kunna läsa vadsomhelst om dom :-)